torsdag 24 januari 2013

En klump tid, tack

Tre dagar. Det är ungefär så långt in i framtiden jag planerar för tillfället och med tillfället menar jag ca det senaste halvåret. Jag tycker att tre dagar känns som en lagom stor tidsklump att hantera. Mycket mer lagom än till exempel 100 dagar. 100 dagar känns inte överskådligt ett dugg och det skrämmer mig faktiskt, erkänner jag trots att här inte är en sådan blogg där känslor kommer på tal. Eller är det?

För (oöverskådligt) länge sedan hade jag ett syfte med den här bloggen och dess föregångare. Från allra första början skrev jag deppiga inlägg om deppiga saker och efter det vände jag om och framställde mig själv ganska mycket som en flamsig klumpeduns innan jag gav mig i kast med ett synnerligen pretto försök att vara ...pretto. Det var inne, nämligen. Ungefär som man "nu för tiden" (HERREGUDVADJAGHATARDETUTTRYCKET!) gärna vill ge sken av att ha en sval "Inte för att jag fortfarande bloggar egentligen, men ..."-attityd. För det har blivit så himla ocoolt att blogga.

Så nu vill jag blogga igen! Det är inne nu, nämligen, att tycka tvärtom. Eftersom jag inte tänker ta mitt tvärtomtänk så långt att jag börjar hysa agg mot till exempel bacon, macroons, tygvimplar, jordglober och cupcakes (som var typiskt inne år 2012 samt kanske även kommer att vara det under år 2013) återstår enbart att börja tycka att bloggande är coolt och bra, och om något är coolt och bra så bara gör man det. Så för en synnerligen oöverskådlig klump av tid (100 dagar) har jag för avsikt att blogga varje dag. Jag gör en #blogg100! Endera blir det till ett bloggens sista skälvande andetag eller så blir det en HLR som slutar med att vi lever lyckliga i alla våra dagar, jag och min "lelle blögg". (Det är inne att skriva lite värmländskt.)

Och OBS på förhand att det inte finns några regler här om vad som är ett inlägg och vad som inte är det. Det reder sig med tiden. Ytterligare någonting som kommer att reda sig med tiden är detta hemska twitterlingo som smyger sig in i mitt skrivspråk när jag försöker att verka avslappnad. Från och med nu ska jag vara sjukt spänd, jag lovar.

Inga kommentarer: